Saga

Det var en gång en pojke. Pojken hette Petrus och var blott 9 år gammal. Han hade blåa ögon och ett hår med samma färg som Saharas sand. Han var en mycket snäll liten gosse som ofta gick och plockade blommor till sin fader. Den här sagan handlar om Björne. Björne har ingenting med Petrus att göra. Bara så ni vet.

En dag var Björne ute för att plocka lite färska nerramlade änglar. Hans pappa sa ju jämt till hans mamma att hon måste fallit från himmelen, så mycket som hon liknade en ängel. Nu när han hade tröttnat lite smått på sin mamma var ute efter att skaffa en ny. Kunde ju inte vara så svårt. Men då kom det oväntade. Framför honom på masten stod plötsligt en jättelik kobra. (Btw, hette kobran Sven). Sven gick till anfall! Aldrig hade Björne trott att ett fågelbett kunde göra så ont! Han svimmade, bajsade på sig och låg och krampa i rabatten i över 7 år. Sen reste han sig och gick vidare. Efter ett tag kom han fram till en get. -Han gick vidare.-
Några minuter senare tappade Björne plötsligt sin hatt. Den flög iväg rakt ut i rymden och han kunde inte se den längre. Björne blev ledsen och satte sig under en gunga där en liten bäverunge höll på att bygga bo. Även fast han fortfarande satt mittibland en hög med grenar och bävrar kände han sig mer ensam en någonsin. Det började bli ljust nu och han började bli riktigt rädd. När ljuset kom var det ju egentligen dags att sova och bara gangster folket fick vara uppe. Så Björne reste sig upp och gick. Då kom han plötsligt fram till en skog. Skogen var gles, rosa och med mycket blommor. Han tänkte på Norge.
Han seglade vidare över den stora vattenpölen hos fru Gunhildsson. Det var besvärligt och han fick akta sig för att inte trilla överbord men efter några minuter hade han tagit sig över. Då var det plötsligt natten. Och lilla Björne bestämde sig för att han äventyr för den här gången var slut och det var dags för att gå till skolan i stället och ha lite kul. Så Björne traskade vidare mot oändligheten, och tur var la det för någonmer saga hade vi aldrig orkat!!